Mer tid

Talmannen har meddelat att han skjuter fram tidpunkten när han ska nominera Stefan Löfvén som statsminister, åtminstone tills på onsdag. Vad innebär det?

Rimligtvis gör Löfvén bedömningen att han kan få stöd i statsministeromröstningen. Annars hade han säkert redan meddelat talmannen att hans regeringsunderlag skulle vara som tidigare, rödgrönt och därmed gått mot ett nederlag i omröstningen. Genom att begära mer tid minskar ju nu Löfvén sina möjligheter att återkomma och säga att det gick inte. Då måste han svara på vad det var som gjorde att han trodde att han skulle lyckas om han fick några dagar extra.

Samtidigt kvarstår ju att det är svåra politiska avväganden som måste göras. Och vad vill Annie Lööf egentligen? Hon har backat från sitt ultimatum genom att det rimligen pågår samtal. Jag tror inte att hennes dalande popularitetsiffor bland borgerliga väljare som redovisades i helgen gör henne mer kompromissvillig.

Intressant är också hur Vänsterpartiet kan tänkas fundera. Detta har knappt alls uppmärksammats. De kan ju teoretiskt fälla Löfvén genom att rösta emot honom, även om Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet röstar för eller lägger ned sina röster. Detta är naturligtvis långsökt. Det skulle ju bana vägen för en högerregering med inflytande från Sverigedemokraterna. Men Vänsterpartiet har ju faktiskt fällt en socialdemokratisk statsminister. Detta skedde i en misstroendeomröstning i februari 1990 och då gällde det bl.a. arbetsrätten. Centerpartiet och Liberalerna har ju nu dessutom ändrat normalbilden genom att rösta nej till sin statsministerkandidat, Ulf Kristersson.