Annie Lööf och Centerpartiet säger nej till budgetsamarbete med Socialdemokraterna och därmed till att släppa fram Stefan Löfvén som statsminister. Ett trots allt något överraskande besked tycker jag. Det har ju under den senaste veckan förts reella förhandlingar, utan att det kommit läckor som talat om hur svårt det är. Det brukar ju tyda på att man är på väg att hitta en lösning, även om det är svåra och tuffa diskussioner.
Nu var det uppenbarligen inte så denna gången. Frågan är ju om Annie Lööf någon gång haft ambitionen att komma överens med Löfvén. Jag har i tidigare inlägg här ifrågasatt detta. Det förstärks när jag lyssnar på hennes presskonferens. Hon uttrycker stor besvikelse över att Löfvén inte är beredd att acceptera en "liberal reformagenda som Sverige behöver". Denna agenda, som inte ens tidigare alliansregering inte heller närmade sig, utgår ju från en politisk analys som inte Socialdemokraterna alls delar. Är det då rimligt att på allvar förvänta sig att en socialdemokratisk regering ska genomföra den? Är det inte orimligt att vara besviken på att Socialdemokraterna förespråkar en socialdemokratisk politik?
Självklart försöker Lööf nu lägga skulden på Löfvén. Det är inte särskilt märkligt, men inte särskilt trovärdigt. Hon fick ju också många frågor om detta på presskonferensen.
Tittar vi på politiken är kanske inte Centerpartiets besked så uppseendeväckande. I den ekonomiska politiken (som går efter en tydlig vänster - högerskala) ligger Centerpartiet och Annie Lööf långt till höger. Löfvén kan förflytta sig många steg högerut utan att komma till Lööfs ståndpunkter.
Kanske hade det t o m varit lättare ör Löfvén att kompromissa med Ulf Kristersson om den ekonomiska politiken.
Betydligt närmare ligger de två partierna varandra när det gäller frågor om demokrati, frihet, människosyn osv. Nu räckte inte detta för Centerpartiet att kompromissa på andra områden.
Vad händer nu? Kommer Centerpartiet att släppa fram Kristersson med ett regeringsunderlag som är beroende av Sverigedemokraterna? Annie Lööf uteslöt inte detta. Snarare kan man tolka hennes ihärdiga förklaringar att hon gjort allt tyder på att hon nu är beredd att göra detta.
Extra val? Dit är det fortfarande långt.
En socialdemokratisk/moderatregering? Kanske är det Annie Lööfs lösning, men inte trolig. Det vore dessutom mycket vanskligt i rådande politiska landskap. Att de två huvudfienderna sätter sig i samma regering, utan att det är krig e dy, riskerar säkert att uppfattas av väljarna som att den politiska eliten gör upp och fjärmar sig. Det har vi sett exempel på i andra länder. Och vad det leder till vet vi alltför väl.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar