I går kväll visade Agenda i Svt ett klipp när Ulf Kristersson äntrar scenen på Moderaternas valvaka den 9 september. När man ser det så här drygt tre månader senare blir det ju alldeles uppenbart vilken verklighetsbild han hade (har?) och hur den grundade det fullständigt låsta parlamentariska läge landet fortfarande befinner sig i.
”Alliansen är större regeringen. Regeringen borde aldrig tillträtt och nu ska den avgå” utropade han till jublande partivänner. Vad säger han egentligen? Dels upprepar han kritiken mot decemberöverenskommelsen och menar att Löfvénregeringen redan då borde röstats bort och alliansen tillträda med Sverigedemokraterna som regeringsunderlag. Nu skulle den äntligen röstas bort och det gjorde ju också alliansen med hjälp av Sverigedemokraterna. Utan att ha en plan för vad som skulle ske sedan.
Konstaterandet att alliansen är större än regeringen är ju ett självbedrägeri eller en bluff, vilket han och Moderaterna naturligtvis var medvetna om. Alliansen blev ju större än de i regeringen ingående partierna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, men inte större än regeringsunderlaget i vilket också Vänsterpartiet ingår. Skulle Kristersson samla ett större regeringsunderlag var han tvungen att räkna in Sverigedemokraterna. Det har han ju sedan gjort men inte Centerpartiet och definitivt inte Liberalerna. Därför är vi där vi är.
Kristersson satsade allt på ett kort. Fick med sig Kristdemokraterna direkt. Men inte centerpartiet och Liberalerna som hamnade i en för dem knepig situation: Säga ja till Kristersson och därmed till Åkesson. Eller säga nej till Åkesson och därmed också till Kristersson. Hitills har de valt och hållit fast vid det senare. Problemet är ju att de samtidigt sagt nej till blocköverskridande lösningar med Löfvén.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar