En lysande Mona i strålande sol

I lördags höll Socialdemokraterna i Blekinge distriktskongress i Ronneby. Mycket folk, god stämning och besök av en taggad partiordförande. Kongressens huvudnummer blev naturligtvis Mona Sahlins kongresstal, som hölls offentligt på torget i Ronneby i strålande solsken och värme.

Förresten, en lysande idé att flytta kongressen till torget en stund och göra en offentlig del. Det ska ombudsmannen Ewa Lengstedt ha kredit för. Jag lyckades inte komma på det under alla mina år som ombudsman.

Mona Sahlins tal var lysande. Tydligt och med en utstrålning av självförtroende och kampvilja. Här markerades att vi är ett parti med en idémässigt förankrad konkret politik och att vi har en partiordförande som är beredd att slåss för den politiken och att leda partiet mot ett återtagande av regeringsmakten (tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet, något annat är inte akyuellt markerade hon flera gånger). En tydlig motbild till det som målats upp i media och av den moderatledda regeringen den senaste tiden.

A-kassan ska återställas så att den är värd sitt namn, pensionärerna ska inte straffbeskattas och möjligheterna till gräddfiler i sjukvården ska undanröjas. Där var tre konkreta besked, i tre diskuterade sakfrågor. Var och en med tydlig idémässig bäring på skiljelinjen i politiken om synen på det sammanhållna samhället. Ska alla omfattas av samhällets goda omsorger och bidra efter förmåga eller ska var och en få klara sig bäst den kan?
Nu höjer vi blicken och hakan och tar kampen, med stort sjävförtroende, som Mona påpekade.