Utan tvekan har det konservativa block, som Jimmie Åkesson
länge talat och drömt om, kommit ett steg närmare verkligheten genom Ebba Busch-Thors och
kristdemokraternas positionsförflyttning. För visst är det en tydlig positionsförflyttning.
Även om Ebba Busch-Thor försöker lägga ut dimridåer genom att säga att vi måste
sluta isolera och istället samtala med Sverigedemokraterna. Här försöker hon bygga på
myten att Sverigedemokraterna är mobbade.
Samtala med Sverigedemokraterna är väl inget nytt?
Åtminstone inte på de ställen där de tar plats i de beslutande församlingarna. Själv
har jag som landstingsstyrelsens ordförande under förra mandatperioden träffat
Sverigedemokraternas företrädare i princip en gång i veckan när arbetsutskottets
sammanträtt. Ibland oftare. Där har de fått information om aktuella ärenden,
de har kunnat ställa frågor, jag har kunnat ställa frågor till dem, de har
kunnat lägga förslag som har diskuterats och prövats. Precis så som alla partier
och ledamöter behandlas.
Vad jag däremot absolut inte gjort är att inför större inriktningsbeslut,
budget osv. söka stöd hos Sverigedemokraterna för , samtala om och förhandla fram en gemensam
linje inför behandlingen av frågorna. Detta har jag ju däremot naturligtvis gjort
med de partier som bildat och ingått i majoritetsstyret. I något fall också med
alliansens ledare, dock med klent resultat.
Här är den stora skillnaden. Och då är inte orden, samtala eller
förhandla, så viktiga. Utan syftet och praktiken. Vad Ebba Busch-Thor syftar
till är ju klart. Det är ju att samtala/förhandla med Sverigedemokraterna för
att få med dem i ett regeringsunderlag. Inte att diskutera enskilda frågor. Detta
är en positionsförflyttning i svensk politik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar