Wanja hade kanske inte helt fel?

I går redovisades AMF:s utredning om direktör Elmehagens pensionsutbetalningar. Han har fått mer pengar än styrelsen beslutat om, konstateras det. Det var väl det Wanja Lundby-Wedin sa när hävdade att hon kände sig lurad. Och fick en massa skit för det. Och fick löpa gatlopp i media och bland bloggare. Blir det samma storlek på rubrikerna nu? Förmodligen inte. Och skadan för arbetarrörelsen är ju redan skedd. Istället får vi försöka dra någon lärdom av hur vi hanterar sådant här.

Tänk er för, partivänner!

Så har vi lyckats igen. Vi har flyttat fokus, i en för regeringen, borgarna och näringslivet, besvärlig fråga, till oss själva och våra företrädare. Genom en massiv intern kritik och debatt är det Wanja Lundby-Wedin som blir huvudperson i bonus/pensionsskandalerna.

Jag säger inte att LO-ordförandena agerande eller brist på agerande i styrelsearbetet och mediadebatten därefter är klanderfritt. Hon borde naturligtvis agerat annorlunda. Men nu får man ju intrycket att det är hon som har tagit initaitivet till de monstruösa pensionsavtalen.

Arbetsgivardirektörerna Tunhammar och Bäckström får stå vid sidan om och var upprörda. Även om de säger att de vet vad de beslutat och uppenbarligen då tycker det är rimligt. Likadant är det väl ingen som tvingat på Elmehagen pensionen? Han har väl med glatt sinne accepterat den? Nu kommer han också undan.

Jag vet att jag kommer att betecknas som en lojal partigängare som inte tänker själv. Men ändå. Kära partivänner. Tänk er för innan ni yttrar er. Vem är huvudfienden? Wanja Lundby-Wedin eller Urban Bäckström? LO eller Svenskt Näringsliv? Eller är det inte rent av så att det är den borgerliga regeringen som är huvudfienden?

DN och SvD har skrivit om detta tema.