Ingen gräsrotsprotest väl?

Idag på 1:a maj har Expressen rubriken “Protesten mot Mona”. Rubriken och texten leder osökt tanken (och det är väl syftet) till att nu är det socialdemokratiska gräsrötter som säger ifrån. Men inte är det väl så? Åtminstone ett par av namnen som undertecknat uppropet är ju företrädare för ytterlighetspartier långt ut på vänsterkanten, som tydligen fortfarande är vid liv… Och då blir ju uppropet mer en attack på “klassförädarna” än ett inlägg i den aktuella politiska debatten. Precis som vi känner igen från 70- och början på 80 - talet.

Att detta inte framgår Expressens artikel är väl inte konstigt. Det hade ju stört kampanjen mot Mona. Men det finns väl någon tidning/etermedia som kan göra en rubrik på detta. Åtminstone en liten?

Nu väntar vi på Urban Bäckström

Så har Wanja Lundby-Wedin haft sin presskonferens. Hon pekar på att VD:n Christer Elmehagen inte är så oskyldig som han försökt framhålla. Åtminstone är det ju han som fått pengarna. Fortsättning följer i den frågan.

Mest uppseendeväckande är väl att Svenskt Näringslivs Urban Bäckström inte ville sitta tillsammans med Wanja på presskonferensen. Naturligtvis är det bekvämt för honom att låta LO - ordföranden ta diskussionen och försvara sig. Frågan är ju om han tycker förehavandena i AMF är okey eftersom han inte yttrar sig? Eller vad är orsaken? Kommer media att ställa frågan till honom?

Och jag upprepar att vi alla företrädare i arbetarrörelsen bör dra lärdom av detta om hur vi agerar när sådant här inträffar.

Pressen om Wanjas presskonferens: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet

Agenda, Wanja och fienderna

Inte blir man glad när man ser kvällens Agenda i TV. Återigen fullt fokus på Wanja Lundby- Wedins tillkortakommande i styrelsearbetet i AMF. Arbetsgivarföreträdarna och de borgerliga slipper undan, trots idoga försök av Thomas Östros att lyfta in dem i debatten genom att påpeka att det väl ändå inte är LO som drivit fram bonus/pensionsexcesserna.

Svenska Dagbladets Maria Abrahamsson får också med ett ironiskt leende fråga varför den starka socialdemokratin låtit en (borgerlig) majoritet påverka samhällsutvecklingen. Som om inte de ekonomiska maktförhållandena och sociala skillnaderna existerar och påverkar och styr i samhället! Och även Göran Greider låter detta passera i sin iver att kritisera arbetarrörelsen!

Detta bekräftar bara vad jag bloggat om tidigare och fått en del mothugg för. Vi måste ha klart för oss vem motståndaren/fienden är och var den finns. Och detta måste vi ha med oss i vårt dagliga politiska arbete. Om det så är på arbetsplatsen, i landstinget eller på bloggen. Annars låter vi andra krafter styra oss.

Nu väntar vi på presskonferensen i LO-huset.

Tänk er för, partivänner!

Så har vi lyckats igen. Vi har flyttat fokus, i en för regeringen, borgarna och näringslivet, besvärlig fråga, till oss själva och våra företrädare. Genom en massiv intern kritik och debatt är det Wanja Lundby-Wedin som blir huvudperson i bonus/pensionsskandalerna.

Jag säger inte att LO-ordförandena agerande eller brist på agerande i styrelsearbetet och mediadebatten därefter är klanderfritt. Hon borde naturligtvis agerat annorlunda. Men nu får man ju intrycket att det är hon som har tagit initaitivet till de monstruösa pensionsavtalen.

Arbetsgivardirektörerna Tunhammar och Bäckström får stå vid sidan om och var upprörda. Även om de säger att de vet vad de beslutat och uppenbarligen då tycker det är rimligt. Likadant är det väl ingen som tvingat på Elmehagen pensionen? Han har väl med glatt sinne accepterat den? Nu kommer han också undan.

Jag vet att jag kommer att betecknas som en lojal partigängare som inte tänker själv. Men ändå. Kära partivänner. Tänk er för innan ni yttrar er. Vem är huvudfienden? Wanja Lundby-Wedin eller Urban Bäckström? LO eller Svenskt Näringsliv? Eller är det inte rent av så att det är den borgerliga regeringen som är huvudfienden?

DN och SvD har skrivit om detta tema.