Wanja hade kanske inte helt fel?

I går redovisades AMF:s utredning om direktör Elmehagens pensionsutbetalningar. Han har fått mer pengar än styrelsen beslutat om, konstateras det. Det var väl det Wanja Lundby-Wedin sa när hävdade att hon kände sig lurad. Och fick en massa skit för det. Och fick löpa gatlopp i media och bland bloggare. Blir det samma storlek på rubrikerna nu? Förmodligen inte. Och skadan för arbetarrörelsen är ju redan skedd. Istället får vi försöka dra någon lärdom av hur vi hanterar sådant här.

Nu väntar vi på Urban Bäckström

Så har Wanja Lundby-Wedin haft sin presskonferens. Hon pekar på att VD:n Christer Elmehagen inte är så oskyldig som han försökt framhålla. Åtminstone är det ju han som fått pengarna. Fortsättning följer i den frågan.

Mest uppseendeväckande är väl att Svenskt Näringslivs Urban Bäckström inte ville sitta tillsammans med Wanja på presskonferensen. Naturligtvis är det bekvämt för honom att låta LO - ordföranden ta diskussionen och försvara sig. Frågan är ju om han tycker förehavandena i AMF är okey eftersom han inte yttrar sig? Eller vad är orsaken? Kommer media att ställa frågan till honom?

Och jag upprepar att vi alla företrädare i arbetarrörelsen bör dra lärdom av detta om hur vi agerar när sådant här inträffar.

Pressen om Wanjas presskonferens: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet

Agenda, Wanja och fienderna

Inte blir man glad när man ser kvällens Agenda i TV. Återigen fullt fokus på Wanja Lundby- Wedins tillkortakommande i styrelsearbetet i AMF. Arbetsgivarföreträdarna och de borgerliga slipper undan, trots idoga försök av Thomas Östros att lyfta in dem i debatten genom att påpeka att det väl ändå inte är LO som drivit fram bonus/pensionsexcesserna.

Svenska Dagbladets Maria Abrahamsson får också med ett ironiskt leende fråga varför den starka socialdemokratin låtit en (borgerlig) majoritet påverka samhällsutvecklingen. Som om inte de ekonomiska maktförhållandena och sociala skillnaderna existerar och påverkar och styr i samhället! Och även Göran Greider låter detta passera i sin iver att kritisera arbetarrörelsen!

Detta bekräftar bara vad jag bloggat om tidigare och fått en del mothugg för. Vi måste ha klart för oss vem motståndaren/fienden är och var den finns. Och detta måste vi ha med oss i vårt dagliga politiska arbete. Om det så är på arbetsplatsen, i landstinget eller på bloggen. Annars låter vi andra krafter styra oss.

Nu väntar vi på presskonferensen i LO-huset.