Hur kunde det bli så här?

Idag har det gått 82 dagar sedan valdagen den 9 september. Ännu är ingen ”riktig” regering på plats. En statsminister är bortröstad. En statsministerkandidat fick inte stöd. Tre sonderingsrundor har misslyckats. Talmannen börjar visa lite tecken på desperation när han säger ”nationen kräver resultat”. Hur kunde det bli så här?

Ja, naturligtvis är det valresultatet som är orsaken. Mina funderingar kring varför det blev som det blev ska jag återkomma till. Men varför är valresultatet så svårt att hantera? Otydliga eller inga majoritetsförhållanden är ju snarare regel i de flesta europeiska länder. Men det bildas regeringar. I många fall med svagt parlamentariskt underlag men ändå hyggligt regeringsdugliga, åtminstone inledningsvis. Vi är inte vana vid detta i Sverige. Varken politiker eller väljare.

I valrörelsen spelade regeringsfrågan en ovanligt liten roll. Traditionellt tillmäts ju regeringsduglighet en stor vikt i valrörelserna. Partierna menade denna gång att det är politiken som ska diskuteras. Inte olika spelteorier om olika regeringskonstellationer. Möjligtvis berodde detta på att ingen i valrörelsen skulle kunna visa på ett regeringsalternativ utifrån de ståndpunkter man intagit. Detta bäddade naturligtvis för den situation vi befinner oss i nu.

Socialdemokraterna och Stefan Löfvén förutsåg ett svagt valresultat som skulle innebära att den rödgröna regeringen inte skulle kunna sitta i orubbat bo. Därför pläderade han för blocköverskridande samarbeten. Nu blev ju valresultatet trots allt bättre än befarat och de rödgröna blev ett mandat större än alliansen.

Alliansen i sin tur pläderade hela tiden för en alliansregering. Hur den skulle samla stöd i riksdagen förbisågs. Löfvéns propåer om blocköverskridande samarbeten avisades och istället konstaterades att Löfvén under alla omständigheter ska avgå som statsminister.

Sverigedemokraterna ville ha bort Löfvén och gav därmed sitt stöd för en borgerlig regering. Lite oklart i vilken konstellation, men Jimmie Åkesson var tydlig med att de skulle ha inflytande på regeringens politik.

Med dessa utgångspunkter är det inte så konstigt att det är svårt att bilda en regering efter valet. Det är inte en sandlådediskussion utan en process där partierna utifrån sina intressen och ståndpunkter ska kompromissa. Det måste man ha förståelse för. Däremot kan man ju fundera över och vara kritisk mot att ingen på allvar förde dessa diskussioner innan valet. Valresultatet var ju rätt förutsägbart.
Frågan är ju vilket utrymme de olika partierna har för att kompromissa. Moderater och kristdemokrater är tydliga med att de är beredda att regera med stöd av Sverigedemokraterna. Centerpartiet och Liberalerna säger nej till detta, men kräver samtidigt att Löfvén ska driva en ganska extrem nyliberal regeringspolitik för att de ska tolerera honom som statsminister. Socialdemokraterna slits mellan möjligheten att få ett blocköverskridande samarbete (dock inte regering som det verkar) och vilka politiska eftergifter som måste göras för att uppnå detta. Sverigedemokraterna tittar på och kan konstatera (förmodligen med tillfredsställelse) att alliansen splittras och en del av den kommer allt närmare.

Landstingsvalets personkryss

Så var landstingsvalet i Blekinge färdigräknat. Den rödgröna majoriteten består. Sverigedemokraterna ökar med två mandat, men blir inte vågmästare. Sjukvårdspartiet kommer inte in i fullmäktige.

Vi i den rödgröna majoriteten (s, v , mp) är redan i fullgång med att formulera en politisk plattform för kommande mandatperiod. Jag räknar med att vi kan presentera den under de närmaste veckorna. Nu blir väl innehållet ingen överraskning. Det kommer naturligtvis att bygga på de frågor vi i de tre partierna prioriterade i valrörelsen.

Numera följer vi ju också sammanräkningen av personkryssen med spänning. Av socialdemokraternas 20 ledamöter blev fem personvalda. Några med liten marginal...

Resultatet:
Jan Björkman, Listerkretsen                               1047 röster 12,60%
Jeanette Andreasson-Sjödin, Ronnebykretsen       485 röster 7,30%
Marie Sällström, Karlshamnskretsen                     452 röster 5,94%
Mats Johansson,Karlskronakretsen                      841 röster 5,31%
Kalle Sandström, Karlskronakretsen                    813 röster 5,13%

Totalt hade vi landstingsvalet 98 646 s-röster och alltså lika många möjliga kryss. Av detta drog vi fem tillsammans ihop 3638 kryss.
Det finns en hel del att fundera kring vårt personvalssystem. Men det kan vi kanske återkomma till.

Erlander om "valkaoset"

Valkaos utropar kvällstidningarna om de fall av slarv som uppdagats vid sammanräkningen på några ställen. (Valsystemets effekter blandas också in i denna diskussion, men det är en helt annan fråga som finns anledning att återkomma till).

Det handlar naturligtvis inte om något kaos. Just det är väl snarare ett uttryck för medialogikens tillspetsning. Det handlar om misstag och slarv på några ställen. Som inte borde ske, men som nu inträffat.

Och det är inte första gången. Tage Erlander berör detta i sin dagbok 1960, i två noteringar efter framgångsvalet till riksdagens andra kammare:

15.45-tåget Trondheim-Stockholm på morgonen 29/9 1960.

"Min vilsamma och stimulerande Trondheimsresa fick ett någor fördystrat slut när Palme ringde och berättade om att länsstyrelsen i Malmö kasserat 500-600 socialdemokratiska röster därför att någon slarver till valnämndsordförande inte skött sigilleringen ansvarigt. Vad skall man egentligen tro om ett folk där slarver förekommer vid varje val utan att det tycks vara möjligt att folk lär sej hur det skall vara?"

torsdag29/9 1960 kl 12.15

"I väntan på det nästan för spännande valresultatet i fyrstadskretsen där en 69-årig f.d. länsassessor genom sigillslarv berövat oss en mandatvinst. Det hela är fullkomligt vansinnigt. Även om man är 70 år, borde man väl kunna följa vallagens klara bestämmelser. Kan man inte det borde ålderssvagheten vara så uppenbar, att länsstyrelsen inte borde ha utsett assessorn till valnämndsordförande."

Inget nytt under solen, eller vad säger man?

Tio punkter om valet, del 1

Här är de tre första punkterna från min valanalys efter förra valet med kommentarer utifrån 2010 års valresultat. Texten från 2006 är kursiv.

1.

2006: Alliansen bildades och höll ihop. Deras allt överskuggande intresse var att kunna uppvisa en enig fasad. De politiska kompromisserna blev ju mer och mer hisnande och partiernas hjärtefrågor kastades undan hursomhelst. Men de höll ihop alla fyra, för första gången som vi minns.

2010: Och de höll ihop genom mandatperioden. Även om småpartierna fått ge upp många av sina hjärtefrågor så har regeringen utstrålat enighet. Vilket naturligtvis var en fördel denna gång.

2.

2006: Genom en enig borgerlig allians vändes regeringsfrågan till deras fördel. Detta gav dem självförtroende och förutom enigheten utstrålade de glädje, beslutsamhet och att de trivdes tillsammans. Perssons besked att han sökte mandat för en socialdemokratisk regering, ackompanjerat av kraven från vänsterpartiet och miljöpartiet om diverse ministerposter blev i det sammanhamnget inte trovärdigt.

2010: Här drog ju partiledningen snabbt samma slutsats och det rödgröna regeringsalternativet etablerades. Nu blev det ju ingen rivstart precis och det tog tid innan det konkretiserades. Men det var ju alldeles nödvändigt att uppträda som ett alternativ till alliansen. De som nu ifrågasätter det rödgröna samarbetet bör ju förklara hur de i hela världen tror att vi skulle haft större framgång om vi gått till val på en socialdemokratisk minoritetsregering.

3.

2006: Vi förlorade slaget om verklighetsbilden. Sverige framstod som ett land med stora problem. Inte minst vad det gäller jobben. Att det etableras bilder som att vi har massarbetslöshet och att drygt en och en halv miljon står utanför arbetsmarknaden är naturligtvis förödande för en socialdemokratisk regering. Alliansen vann på att de kunde ge ske av att de hade ett program för jobben i framtiden.

2010: Den här gången vann vi väl beskrivningen av hur alliansens politik ökar de sociala orättvisorna och marginaliserar stora grupper och ökar utanförskapet. Men detta räckte ju inte. Och försvann ju ur debatten stora delar av valrörelsen. Alliansen får väl sägas återigen ha vunnit jobbfrågan och dessutom förtroendefrågan att hantera ekonomin.
Sedan har väl polariseringen ökat i väljarkåren. Det finns olika verklighetsbilder i olika grupper.

Fortsättning följer...

Tio punkter om valet

Efter förra valet sammanfattade jag mina tankar om resultatet i tio punkter. Ett försök till ett bidrag i valanalysen. Kanske inte så orginellt, men ändå intressant.
När jag nu plockar fram vad jag skrev då ser jag att mycket, kanske det mesta, är aktuellt nu också. Och det är kanske det som är vårt problem. Att det egentligen inte hänt så mycket.

De tio punkterna kan sammanfattas så här:

1. Alliansen bildas och håller ihop
2. Regeringsfrågan
3. Verklighetsbilden
4. Framtidsvisionen
5. Självförtroendet
6. Partiledarna
7. Medelklassen
8. ”Time for change”
9. Högervågen
10. Folkrörelseförankringen

Jag tänker nu lägga ut punkterna igen på bloggen, med aktuella kommentarer utifrån årets val. Jag gör det i olika delar och så småningom kanske jag kommer till några sammanfattande slutsatser.

Granskning av mediavalrörelsen

Aftonbladets kultursida redovisar idag att det finns en blogg, Den allierade journalisten, som systematiskt granskar och kommenterar mediavalrörelsen och slagsidan åt positiv behandling av alliansen. Utmärkt att någon ägnar sig åt systematiskt granskning, diskussion och kritik  kring medias förhållningssätt denna valrörelse.

För det är väl inte bara jag som noterat den otroliga favorisering av Reinfeldt och alliansen som mediarapporteringen innehåller. Medvetet eller omedvetet?

Rödgröna leder i Göteborg

I Göteborgs-Posten idag redovisas en Sifo-mätning. om opinionsläget i Göteborg. De rödgröna leder ganska markant. Goda signaler. Nu börjar vi få genomslag även i storstäderna.

Valrörelsens sista vecka

Nu börjar valrörelsens sista vecka. I går kväll gjorde Mona Sahlin en lysande insats i duellen mot moderatledaren Reinfeldt. På hugget, offensiv och ansvarstagande på samma gång. Och budskapet var vässat. Det handlar om investeringar i välfärden, som ska vara till för och nå alla eller skattesänkningar, mest för de som har det bäst. En klassisk konflikt i politiken.

Det är detta vi måste tjata och tjata nu sista veckan. Vi har ju inte hittills lyckats nå ut med detta. Borgarna har, med god hjälp av media, satt dagordningen. Det har handlat om skattesänkningar hit och dit, rutavdrag osv.

Mona angav tonen. Och många lite halvkrökta rödgröna ryggar rätades. Nu kör vi. Bäva månde Reinfeldt&co.

Nu vänder det

Så kom den äntligen. Opinionsmätningen som visar på en vändning. DN/Synovate redovisar i morse att de rödgröna nu knappar in. 1,8% skiljer nu blocken åt. De rödgröna behöver alltså bara öka med 1% för att åter vara största blocket. Det handlar väl om att vi ska vinna ytterligare ungefär 45 000  röster!! Mer är det inte.

Med detta sagt så kan man ju ändå inte jubla. Med alliansregeringens orättfärdiga politik borde de ha ett rejält underläge. Siffrorna för socialdemokraterna är ju också allt annat än lysande. Sverigedemokraterna är vågmästare. Det kunde varit bättre.

Men nu med två veckor kvar till valdagen är det bara full fart som gäller. Vi har en bra politik för välfärd och rättvisa. Som folk uppskattar, när vi väl kommer till tals med dem. Det är det vi måste göra.

Rättvis vård - vårt budskap i TV

Vi ska he en trygg och rättvis vård i hela Blekinge. Behovet av vård, inte förmågan att betala ska styra. Moderaterna driver att sjukhuset i Karlshamn ska privatiseras. Det säger vi definitivt nej till.

Se vårt TV budskap här.

Nu rullar valrörelsen

Lördagmorgon. Nu rullar valrörelsen. Ska strax till Karlskrona för lokal presskonferens och valstugeinvigning. Veckan som gick innehöll två presskonferenser, dels om vårt sjukvårdsmanifest för Blekinge (bra genomslag!) och landstingets månadsrapport, torgaktiviteter i Kalskrona och Karlsham, arbetsplatsbesök, dörrknackning, möte med fackliga representanter, medverkan på  PRO:s ordförandekonferens m m. Och så i fredags eftemiddag inspelning av TV-debatt. Vi var fyra deltagare i sjukvårdsdelen som hade knappt tio minuter att dela på. Vi får se resultatet i Svt på tisdag 18.15.

En tydlig känsla. Vår sjukvårdspolitik bär. Väljarna tycker att vård ska ges efter behov, inte efter hur mycket man kan betala. Man tycker att sjukvårdens pengar ska användas till vård och inte till vinstutdelningar i privata bolag. Alltså nej till privatisering av Karlshamns lasarett. Man tycker att vi ska ha en trygg och rättvis vård i hela Blekinge. Precis som vi socialdemokrater.

Trygg och rättvis vård i hela Blekinge

Nu har vi haft presskonferens och presenterat vår sjukvårdspolitik för kommande mandatperiod och som vi går till val på. Vårt program sammanfattas i tio punkter. Jag kommer efterhand att återkomma till och utveckla punkterna:

1. Sjukvården ska vara rättvis. Vård ska ges efter behov, inte efter hur mycket man kan betala. Vi säger nej till gräddfiler. Vi inför också ett medicinskt jämställdhetsråd.

2. Istället för att genomföra stora skattesänkningar vill vi investera i sjukvården för att öka kvalitén och förbättra tillgängligheten. Det rödgröna regeringsalternativets besked innebär ytterligare 35 miljoner mer för sjukvården i Blekinge redan nästa år.

3. Vi tycker att sjukvårdens resurser ska användas till vård, inte till vinster i privata bolag. Varken sjukhuset i Karlshamn eller kök och städning ska privatiseras.

4. Sjukvården för äldre ska utvecklas. Äldre människor ska känna sig trygga och få ett bättre omhändertagande. Därför inför vi äldreläkare och särskilda vårdplatser för äldre på våra två sjukhus.

5. Sjukvården för barn och ungdomar ska vara avgiftsfri även i fortsättningen.

6. Alla människor ska känna sig trygga med sjukvården i Blekinge. En god sjukvård ska finnas i hela Blekinge med akutmottagningar som är öppna dygnet runt i såväl Karlskrona som i Karlshamn.

7. Ambulanser som är tillgängliga dygnet runt ska finnas i samtliga kommuner.

8. Vi vill medverka till ett friskare Blekinge och investera i folkhälsa. Det är aldrig för sent att förbättra sin livsstil. Målet är att blekingarna ska vara friskast i Sverige

9. Alla anställda i landstinget ska ha heltidsanställningar och sedan få den sysselsättningsgrad man själv önskar.

10. Läkare och sjukvårdspersonal ska ägna mer tid åt patienter, mindre åt pappersarbete. Ett första mål är att höja andelen direkta patientkontakter från en tredjedel till hälften av arbetstiden.

Söndagens Sifo-mätning

Dagens Sifo i Svenska Dagbladet bl a var väl ingen munter läsning. Men egentligen säger ju denna Sifo samma sak som tidigare och som andra mätningar säger: Det är jämnt och vi socialdemokrater har ett ordentligt arbete framför oss för att nå och samtala med de tveksamma väljare som delar vår grundsyn och politik, men som känner sig vilsna.

Nu tror jag det gäller att hålla i vår grundläggande argumentation. Vi måste visa på att det handlar om ett val av vilket samhälle vi vill ha. Det handlar om välfärd, jobb åt unga och  rättvisa i stället för skattesänkningar. Och inte låta oss luras in vem som  bjuder mest på olika område eller till olika grupper.
Jag är medveten om att det inte är lätt när valtemperaturen soch nervositeten stiger. Men det är ett måste.

Valupptakt i Karlskrona

I lördags eftermiddag hade Socialdemokraterna i Karlskrona valupptakt i den nyupprustade Wämöparken. Samtidigt och i anslutning till loppmarknaden som arrangeras där på sommarlördagen. Det var mycket folk i rörelse i det soliga och heta sensommar vädret. Valupptakten blev på detta sätt en bra publik aktivitet och många fick ta del av vårt budskap.

Den rättframme och begåvade sångaren och låtskrivaren Kim Stranne medverkade. Riktigt bra. Men kanske var publiken på de främsta bänkarna något för gamla för att stämningen skulle bli riktigt på topp.
Riksdagsledamoten Kerstin Haglö talade om valets huvudfrågor, oppositionsrådet (kommunstyrelseordförandekandidaten) Christina Mattisson talade om vårt lokala program och jag talade om sjukvårdsfrågorna.

Vår sjukvårdspolitik möter respons. Väljarna vill inte ha en vård där plånboken inte behoven styr. De vill inte att den som kan betala för sig ska få gå före och kanske få bättre vård. I morgon presenterar vi vår sjukvårdspolitik för Blekinge. Ett klart och tydligt program som säkert kommer att uppskattas.

Politikens färger

Att olika politiska inriktningar symboliserars av olika färger är ju välkänt. I sin ledare i gårdagens Aftonbladet kommer berör Helle Klein ämnet. Hon citerar ur boken "Vår röda fana" av Margareta Stål.

"Den röda färgen signalerade uppror"
"Den blå färgen kom att stå för nationalism, hierarkisk maktordning och lojalitet med överheten"
"Den vita färgen var traditionellt oskuldens och fredens färg"
"Gult var falskhetens och svekets färg"
"Svart var sorgens och armodets färg"
Grönt blev lantbrukets och landsbygdens färg.

Intressant och ganska enkel politisk historia. Som väl gäller idag också. Vi kan ju se och jämföra hur färgerna används.
Exempelvis vilken färg har de olika partierna på sina kampanjjackor nu inför valrörelsen?

Har Reinfeldt redan gett upp?

Måste väl som alla andra skriva några rader om gårdagens upphausade partiledarduell mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Och visst vann Mona duellen. Klar, redig och lugn medan Reinfeldt var mer aggresiv och nonchalant. Och visst var det relevanta ämnen som diskuterades.

Men två funderingar. Först formatet. De hann ju inte börja förrän det var över. Är det så här valrörelsen i etermedia ska se ut? Visst jag har också kroknat över de partiledardebatter som varade flera timmar över hela kvällen och där det viktigaste var att var och en höll tiden. Men nog finns det en gräns där det inte längre finns möjlighet att diskutera eller åtminstone antyda lite mer komplicerade sambande. En gräns där snuttifieringen gör debatten ointressant.

Sedan kommentarerna och uppmärksamheten. När jag lyssnade på radion morgonsändningar var fokus helt på Reinfeldt och hans frågor till Mona. (Jag tror inte hon fanns på något enda ljudcitat.) I kommentarerna var det oppositionsledaren som ställdes till svars och hennes besked (eller eventuella brist på besked) som analyserades. Borde det inte vara tvärtom? Eller är det så Reinfeldt redan placerats i oppositionsrollen? Ungefär vad som hände valrörelsen 1994.
Kan väl vara smickrande. Men inte ska statsministern få gå genom valrörelsen utan att stå till svars för sin politik eller ge besked i de viktiga frågorna.

Veckan slutar med valarbetarträff och Monas väska

Veckan avslutade jag idag på partidistriktets valarbetarkonferens i Ronneby. Bra upplägg, god stämning, arbetssugna partivänner. Kort sagt en utmärkt dag. Dagen delades mellan genomgångar och diskussioner kring traditionella metoder som dörrknackning och telefon och nätbaserade sociala medier.

Själv hade jag förmånen att under förmiddagen få hålla i fyra workshops kring hur vi bygger upp vår argumentation. Snabba ryck och kanske lite mycket när det fjärde var avklarat. Men alltid lika tilltalande att få föreläsa och hålla i denna typ av seminariediskussioner och seminarieövningar. Det blir sällan tillfälle till det numera.

Och så naturligtvis. Jag blir lika glad varje gång jag träffar nya ansikten på partiaktiviteterna. Och det sker alltoftare. Bra.

I media avslutas den politiska veckan med Mona Sahlins väska. Åtminstone i några. En hel del håller sig väl för goda för att hänga på detta. Bara en kommentar. Man tar sig för pannan? Vart är den politiska journalistiken på väg?

Bo Krogvig valgeneral. Lysande!

Lysande! Bo Krogvig blir socialdemokraternas valgeneral. Nu bli det ordning på torpet.
Jag säger det inte bara för att jag var med som partiombudsman i Blekinge under hans förra sejour som valledare. Alltså, inte avdelning det var bättre förr. även om den perioden var riktigt kul, inspirerande och framgångsrik. Något jag minns med glädje.

Bo Krogvig är ju en erfaren, klok och kunnig valstrateg. Nog den främste vi har i vårt land. Han har en lysande förmåga att kombinera strartegiskt tänkande och moderna metoder med folkrörelsearbete.
Som sagt detta blir bra, riktigt bra! Släng dej i väggen, Schlingman.

Aftonbladet avslöjar detta idag.

Tyskt nederlag

För några veckor sedan kunde vi glädjas åt att den norska socialdemokraterna vann stortingsvalet och Jens Stoltenberg kunde fortsätta som statsminister. I kväll redovisas däremot katatstrofsiffror för socialdemokraterna i det tyska förbundsdagsvalet. Strax under 25 procent, en minskning med drygt 10 procent. Det näst sämsta valet partiet gjort i det moderna Tyskland.
CDU:s Angela Merkel behåller makten som ledare för en ny koalition med liberalerna.

Detta är väl effekterna av den "stora koalitionen". Sanningen att det måste finnas tydliga skillnader, en konfliktyta i politiken för att skapa engagemang och trovärdighet i politiken bekräftas. Ledaren i koalitionen , Angela Merkel belönas (eller straffas åtminstone inte) för att ha visat pragmatism och ledarskap i en besvärlig tid. Medan den understödjande parten i koalitionen, socialdemokraterna, straffas för att sudda ut sin profil och samarbeta med motståndaren.

Fler bloggar om tyska valet: Anna Wikström, Tord Oscarsson, Björn Andersson,