Ytterligare två av mina "Tio punkter om valet" där jag plockat fram vad jag skrev 2006 och lagt till aktuella kommentarer.
4.
2006: Vi lyckades inte formulera svar på frågor som pekade in i framtiden. A-kassa och höjt bostadsbidrag för pensionärer m m i all ära, men valmanifestet gav inte bilden av ett samhällsförändrande parti med en plan för framtiden. Alliansen lyckades bättre, även om deras politik är ihålig och orättfärdig, vilket naturligtvis kommer att visa sig.
2010: Vi lyckades väl inte denna gång heller. Nu blev det opposition och reaktion mot regeringens orättfärdiga fördelningspolitik. Vilket ju naturligtvis var rätt och nödvändigt. Men när vi presenterade vår politik blev det plottrigt och ”planen för framtiden” saknades.
5.
2006: Självförtroendet i partiet var lågt. Ökade klyftor, utanförskap, stora ohälsotal, brister i integrationspolitiken, tillkortakommanden inom vård och omsorg m m. Områden som alla rör partiets kärna gjorde att bilden av att det går bra för Sverige inte bottnade i partiet. Paradoxalt nog lyckades alliansen använda detta också för att vinna medelklassen. Samtidigt som fröet till Sverigedemokraternas framgångar ligger här.
2010: Intressanta iakttagelser från förra valet som tål att fundera på. Var självförtroendet lågt även denna gång? Egentligen inte. Kanske var det så att höga opinionssiffror under mellanvalsperioden ledde till för starkt självförtroende (kanske på gränsen till självgodhet). När det sedan svängde under försommaren fanns ingen mental beredskap för detta.
Områdena som jag räknar upp var ju i högsta grad aktuella även denna valrörelse. Men borde ju drabbat sittande regering.
Sverigedemokraternas ytterligare framgångar detta val finns anledning att återkomma till.
Fortsätning följer...
Visar inlägg med etikett valanalys. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett valanalys. Visa alla inlägg
tisdag 28 september 2010
onsdag 22 september 2010
Tio punkter om valet, del 1
Här är de tre första punkterna från min valanalys efter förra valet med kommentarer utifrån 2010 års valresultat. Texten från 2006 är kursiv.
1.
2006: Alliansen bildades och höll ihop. Deras allt överskuggande intresse var att kunna uppvisa en enig fasad. De politiska kompromisserna blev ju mer och mer hisnande och partiernas hjärtefrågor kastades undan hursomhelst. Men de höll ihop alla fyra, för första gången som vi minns.
2010: Och de höll ihop genom mandatperioden. Även om småpartierna fått ge upp många av sina hjärtefrågor så har regeringen utstrålat enighet. Vilket naturligtvis var en fördel denna gång.
2.
2006: Genom en enig borgerlig allians vändes regeringsfrågan till deras fördel. Detta gav dem självförtroende och förutom enigheten utstrålade de glädje, beslutsamhet och att de trivdes tillsammans. Perssons besked att han sökte mandat för en socialdemokratisk regering, ackompanjerat av kraven från vänsterpartiet och miljöpartiet om diverse ministerposter blev i det sammanhamnget inte trovärdigt.
2010: Här drog ju partiledningen snabbt samma slutsats och det rödgröna regeringsalternativet etablerades. Nu blev det ju ingen rivstart precis och det tog tid innan det konkretiserades. Men det var ju alldeles nödvändigt att uppträda som ett alternativ till alliansen. De som nu ifrågasätter det rödgröna samarbetet bör ju förklara hur de i hela världen tror att vi skulle haft större framgång om vi gått till val på en socialdemokratisk minoritetsregering.
3.
2006: Vi förlorade slaget om verklighetsbilden. Sverige framstod som ett land med stora problem. Inte minst vad det gäller jobben. Att det etableras bilder som att vi har massarbetslöshet och att drygt en och en halv miljon står utanför arbetsmarknaden är naturligtvis förödande för en socialdemokratisk regering. Alliansen vann på att de kunde ge ske av att de hade ett program för jobben i framtiden.
2010: Den här gången vann vi väl beskrivningen av hur alliansens politik ökar de sociala orättvisorna och marginaliserar stora grupper och ökar utanförskapet. Men detta räckte ju inte. Och försvann ju ur debatten stora delar av valrörelsen. Alliansen får väl sägas återigen ha vunnit jobbfrågan och dessutom förtroendefrågan att hantera ekonomin.
Sedan har väl polariseringen ökat i väljarkåren. Det finns olika verklighetsbilder i olika grupper.
Fortsättning följer...
1.
2006: Alliansen bildades och höll ihop. Deras allt överskuggande intresse var att kunna uppvisa en enig fasad. De politiska kompromisserna blev ju mer och mer hisnande och partiernas hjärtefrågor kastades undan hursomhelst. Men de höll ihop alla fyra, för första gången som vi minns.
2010: Och de höll ihop genom mandatperioden. Även om småpartierna fått ge upp många av sina hjärtefrågor så har regeringen utstrålat enighet. Vilket naturligtvis var en fördel denna gång.
2.
2006: Genom en enig borgerlig allians vändes regeringsfrågan till deras fördel. Detta gav dem självförtroende och förutom enigheten utstrålade de glädje, beslutsamhet och att de trivdes tillsammans. Perssons besked att han sökte mandat för en socialdemokratisk regering, ackompanjerat av kraven från vänsterpartiet och miljöpartiet om diverse ministerposter blev i det sammanhamnget inte trovärdigt.
2010: Här drog ju partiledningen snabbt samma slutsats och det rödgröna regeringsalternativet etablerades. Nu blev det ju ingen rivstart precis och det tog tid innan det konkretiserades. Men det var ju alldeles nödvändigt att uppträda som ett alternativ till alliansen. De som nu ifrågasätter det rödgröna samarbetet bör ju förklara hur de i hela världen tror att vi skulle haft större framgång om vi gått till val på en socialdemokratisk minoritetsregering.
3.
2006: Vi förlorade slaget om verklighetsbilden. Sverige framstod som ett land med stora problem. Inte minst vad det gäller jobben. Att det etableras bilder som att vi har massarbetslöshet och att drygt en och en halv miljon står utanför arbetsmarknaden är naturligtvis förödande för en socialdemokratisk regering. Alliansen vann på att de kunde ge ske av att de hade ett program för jobben i framtiden.
2010: Den här gången vann vi väl beskrivningen av hur alliansens politik ökar de sociala orättvisorna och marginaliserar stora grupper och ökar utanförskapet. Men detta räckte ju inte. Och försvann ju ur debatten stora delar av valrörelsen. Alliansen får väl sägas återigen ha vunnit jobbfrågan och dessutom förtroendefrågan att hantera ekonomin.
Sedan har väl polariseringen ökat i väljarkåren. Det finns olika verklighetsbilder i olika grupper.
Fortsättning följer...
Tio punkter om valet
Efter förra valet sammanfattade jag mina tankar om resultatet i tio punkter. Ett försök till ett bidrag i valanalysen. Kanske inte så orginellt, men ändå intressant.
När jag nu plockar fram vad jag skrev då ser jag att mycket, kanske det mesta, är aktuellt nu också. Och det är kanske det som är vårt problem. Att det egentligen inte hänt så mycket.
De tio punkterna kan sammanfattas så här:
1. Alliansen bildas och håller ihop
2. Regeringsfrågan
3. Verklighetsbilden
4. Framtidsvisionen
5. Självförtroendet
6. Partiledarna
7. Medelklassen
8. ”Time for change”
9. Högervågen
10. Folkrörelseförankringen
Jag tänker nu lägga ut punkterna igen på bloggen, med aktuella kommentarer utifrån årets val. Jag gör det i olika delar och så småningom kanske jag kommer till några sammanfattande slutsatser.
När jag nu plockar fram vad jag skrev då ser jag att mycket, kanske det mesta, är aktuellt nu också. Och det är kanske det som är vårt problem. Att det egentligen inte hänt så mycket.
De tio punkterna kan sammanfattas så här:
1. Alliansen bildas och håller ihop
2. Regeringsfrågan
3. Verklighetsbilden
4. Framtidsvisionen
5. Självförtroendet
6. Partiledarna
7. Medelklassen
8. ”Time for change”
9. Högervågen
10. Folkrörelseförankringen
Jag tänker nu lägga ut punkterna igen på bloggen, med aktuella kommentarer utifrån årets val. Jag gör det i olika delar och så småningom kanske jag kommer till några sammanfattande slutsatser.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
